Nybörjarpass på Friskis&Svettis. Jag har varit på step och enda skilnaden är att man har en bräda där, men i aerobics kan man hoppa omkring vart helst det finns plats. Min erfarenhet av aerobics är mer dans och mer frihet när det gäller att ta ut rörelserna. Ehm, jag har bara varit på ett pass men så uppfattade jag det i alla fall. Detta passet var betydligt krångligare. Kanske var det för att jag stod inklämd längst bak eller för att motivationen var i botten, kanske bådadera. Blocken var i vilket fall mycket enkla att komma ihåg, det var rörelserna i sig som var svåra. Ytterligare en sak jag inte förstod var vart tiden tog vägen. Helt plötsligt hade en trekvart gått och vi började  varva ner? Jag var inte utpumpad än! Ingen var utpumpad! Hade vi haft en finallåt? Jag märkte då ingen… Slutsats: Aerobic – nej, Step – ja!

Den 19 februari 2009 hittar ni mig utanför närmaste butik som säljer The Sims 3! Jag kan knappt bärja mig, jag vill ha spelet – NU! Hur känner ni? Finns det fler the Sims-nördar där ute? ^^

Från onsdag till fredag åkte samtliga teoretiskaskolor från hela Sverige till Stockholm för att delta i ”Teoretiska OS”. Tävlingarna hölls på torsdagen och den resterande tiden fördrevs (åtminstone för gbg-eleverna) med stadsvandring och riksdagsbesök med guide, samt fritid på stan. Vi sov i skolan i klassrum och längs korridoren, där vi fick plats helt enkelt. Ett nästan tomt tjejrum, ett överfullt mixrum, ett i princip lika fullt ”killrum” där även tjejer knödde sig in och folk lite här och där i andra utrymmen då de inte fick plats. Sextiosju elever delade under de tre dagarna på tre toaletter vilket onekligen syntes de sista dagarna. Tacksamma skall vi dock vara över att de hade skogräns.

Första dagen spenderades i huvudsak i en bokad buss som tog oss de dryga femtio milen från Göteborg till Stockholm. Den avgick 05.30 så många sov under första delen av resan. Efter ett antal timmar stannade vi till för toalettbesök, samt för att köpa nått att äta om så önskades. Därefter fortsatte resan, fortfarande med många sämniga passagerare. Då vi nådde Stockholm var mitt första intryck av staden att den var vacker. Det är svårt att sätta fingret på det, men vattnet spelade nog en stor roll till detta intryck. Vi kom fram runt elva-tolv och samhällsklassen fick en visning inne på riksdagen. Det regnade ute så vi kände att vi dragit vinnarlotten då naturvetarna fick tampas i regnet under en visning i Gamlastan. Denna dag åt vi lunch i form av mackor som vi köpte själva och senare på kvällen, efter ett antal timmar på stan, middag på en restaurang där eleverna från Stockholm vanligtvis äter. Somnade gjorde jag ungefär vid 21.30, men vaknade runt 22.00. Därefter vet jag inte riktigt vad som hände eftersom jag slumrade ut och in i drömmar medan de andra runt omkring mig gick till sängs. Eller inte gjorde det.

Andra dagen var det hårda bud då vi åt frukost klockan åtta. Havregrynsgröt och macka med ost och paprika var vad vår frukost bestod av och jag kan stolt meddela att jag lyckades klämma ner all min gröt. Klockan nio befann sig alla klasser på Stadion där spelen skulle hållas. Luften var kylig och moln täckte himlen. Jag ställde upp i fem grenar; stående längd, 100 meter, dragkamp, kula och styltstafett. Att jag ställde upp i så många grenar berodde delvis på bristande engagemang från andra i klassen och det var nog det som gjorde att vi kom sist i det stora hela. Dock var jag bra på att gå på styltor, det och hopprep var någonting jag var bra på som liten, så det var inte så konstigt att jag var med där. Det andra däremot gick inte alls lika bra, klassens insats i dragkampen var ett totalt fiasko. Det var antagligen den kortaste dragkampen i värdlshistorien. Kanske inte så konstigt ändå med tanke på att dem vi mötte var ”anabola monster”. På kvällen hölls en fest som jag tror att många tyckte om. Själv har jag aldrig sett någon mening i att trängas på ett dansgolv, hoppa, dansa, svettas och skriksjunga med i olika låtar. Just därför satt jag istället och läste. Musiken kom man dock inte ifrån. Jag somnade vid ett-tiden, men folket omkring var uppe betydligt längre.

Tredje och sista dagen var det dags att packa ihop och bege oss till bussen. Philip och jag var snabba med att packa in våra väskor så att vi kunde få de platser vi haft på vägen upp. Vädret var blåsigt (någon sade att det alltid var det i Sthlm) men solen sken fastän himlen var lite molning. Det blev en tur i Gamlastan för samhällarna, medan naturvetarna fick en tur i riksdagen. Det blåste, som sagt, och trots tjocktröja frös man. Det var i alla fall en intressant tur vår guide bjöd oss på. Guiden, Nina har jag för mig att hon hette, kunde sin sak och berättade på ett sätt som gjorde att det var lätt att lyssna. Dessutom stötte vi på en klass lågstadieelever som skulle vara med som statister i barnprogrammet REA. Gissa vad? Vi fick också vara med! Så titta nu flitigt på REA i höst, eller till våren, eller något sånt, och håll utkik efter en rödhårig tjej i mossgrön tröja med en svart METG-väska! Det bästa under den sista dagen var i vilket fall maten. Vi fick äta buffé på en thairestaurang och det var hur gott som helst! Dessutom åt jag sushi för allra första gången i mitt liv. Det smakade… tång… och lite sött… ungefär. Det var inte gott, men inte heller äckligt. Tror dock inte att jag kommer att äta det någon mer gång om jag inte blir bjuden på det, eller dylikt. Bussresan hem gick helt okej, jag sov två timmar och efter att vi pausat åt jag en polkagris med violsmak resten av vägen hem. I slutet bjöd Pacco på allsång, men det gick väl sådär. Väl hemma sprang jag och kramade pappa och kände att äntligen skall jag få sova på en kudde igen!

Det bästa med hela resan var nog ändå upplevelsen i sig, speciellt kvällarna trots att det var mycket flum när man väl ville sova. Det sämsta var att jag saknade Annelie som inte följde med för att hon var sjuk. Men för att sammanfatta hela resan måste jag säga att det var en upplevelse som gjorde att jag växte på det sättet att jag kände att jag var vuxen. Jag kunde spontant fatta egna beslut och därefter genomföra dem. Att åka tunnelbana, bli tacklad för att man åkte på vänster sida i rulltrappan och hålla sig förskratt när kassörskan i cafét talade extremt fjollig stockholmska. Att uppleva en ny stad. Att uppleva den på det sättet man gjorde. Underbart. Härligt. Men inte oslagbart. Nästa gång vill jag resa till London!

Nagellack är jättekul, men jag har svårt att få det bra. Att lacket är dryga 5 år gammalt gör inte saken bättre. Målar man ett lager blir resultatet genomskinlig orange/gul och längst upp ser fingrarna nikotingula ut. Därför lackar man ett extra lager så det blir mer morotsorange. Ytterligare problem: lacket vill inte torka ordentligt i fler lager… Slutsats: Jag behöver köpa ett nytt nagellack. Vilket faktiskt passar mig riktigt bra då jag ändå skall köpa någonting till mamma som fyller 24 imorgon. Haha, nä, kanske inte 24, men nästan.

Nu börjar Idol på tv4. Yes, jag kollar alltid. ^^ Gillar faktiskt nya juryn, Anders Bagge (om jag inte minns fel) är ju snäll mot de stackars tondöva människorna. Fast hon i mitten har lite väl stelt leende? Svårt att se om hon är opererad, men antar det? Aja, skall kolla nu! Bajj! :)