Jodå, det är fullständigt möjligt, verkligt lätt faktiskt. Jag pluggade inför första matteprovet i matte B och mamma talade om att jag skulle göra träddiagram på ALLA uppgifter där det gällde sannolikhet. Javisst, javisst, jag skall, svarade jag. Halv magkatarr då provet delas ut. Känseln i underläppen är nästan helt borta efter hårda bett. Första uppgiften ger mig mer magknip. Jag är urusel på lätta uppgifter, jag blir alltid osäker! De följande går åtminstone bra och jag är i princip säker på att jag har rätt. Så kommer en av de sista uppgifterna och jag funderar. Så kommer jag på det och känner att, oj, vad bra jag är! Sedan kommer sista uppgiften… Jag löser den lätt men inser att en fråga med 5 poäng och mvg-kvalitet inte bör vara så lätt. Jag kommer på ett nytt sätt att lösa den och tänker att, jo, det här svaret är nog rimligare… Suck, djup SUCK! Jag tror att varje utfall är värt lika mycket men om jag hade gjort ett träddiagram hade jag insett att det faktiskt inte var fallet. Därför får jag fram 2400 familjer istället för 3000. Allt för att jag inte gjorde ett träddiagram! NEEEEEEEEEEEJ! JAG DÖÖÖÖÖÖR! Förstår ni att jag kommer att gräma mig över detta, antligen resten av mitt liv? Jag har aldrig fått full pott på ett matteprov, jag var så himla nära! Jag måste förtränga detta för att kunna gå vidare.
Det är här Freud kommer in i bilden. Inte nog med att jag har matteprov, jag har prov i psykologi också. Det är faktiskt inte ett helt enkelt ämne, men vi tar det en annan gång. Förträngning är hur som helst en av försvarsmekanismerna som gör att vi kan gå vidare efter psykiskt påfrestande händelser i livet. Förträngning är precis var det låter som – jag måste förtränga att jag någonsin räknade det talet. Alternativet är att förneka det och hävda att jag hade minsann visst rätt! även om det inte är sanningen…
Nu är det dags att se på film – 1408!
Usch, jag kommer få mardrömmar!!!
