Jag behöver ha en sån här framför mig när jag springer en mil på torsdag (IGEN! ;D). Just follow that ass! (fuck what pierce thinks about the singing) Haha, sitter här och försöker hålla mig från att skrika, jisses, det är ju bara en människa! Eller? Edward släng dig i väggen! ^o^
En mil. Det är 10 km, 10000 meter. Det är långt, smärtsamt och kräver en del. Jag var så fruktansvärt törstig, det var varmt och ville lägga mig ner och dö flera gånger. Mina ben, däremot, sprang. Helt otroligt. Helt sjukt. Jag sprang en mil. Jag skall göra om det på torsdag. Imorgon blir det en tur på 5 km innan skolan. Den här gången skall jag inte ge upp. Och förresten, inget mer godis fram till sommarlovet. Sockersuget försvinner på två veckor. Hoppas det stämmer!
Japp, imorse bestämde jag mig för att ta mig ut på en joggingtur innan skolan – OCH jag gjorde det! :o I know, it is TOTALLY insane! Duktiga jag!!
Men frågan som återstår är: Kommer jag någonsin att göra om det? Och hur skall jag i så fall motivera mig till det? Det var ju inte direkt någon ”dans på rosor” om man säger så…
Någon kanske minns webbdesignkursen jag skulle läsa denna termin? Den är nu avslutad och jag fick MVG! Utan att ens behövt öppna Dreamweaver en enda gång! Höhö… Just nu sitter jag i skolan och väntar på att ett möte skall börja… Seeeegt. Jag är gruppledare, får ta smällen. Men någon måste ju!
Borde verkligen ha pluggat under påsklovet, oj vad jag ångrar mig! Men om jag fick chansen att spola tillbaka så hade jag utan tvekan blank skitit i dit en vecka till!
Idag har jag äntligen köpt mig en ordentlig ryggsäck! Lite dyr, men det var Gollas nya kollektion och jag behövde ju faktiskt en så jag klagar inte. Sedan har jag lyssnat, lyssnat och lyssnat på Tommy Körberg på Spotify. Jag lyckades hitta musikalen Chess och blev helt lyrisk! Nu har jag köpt dubbel-CD:n för en hundralapp, och jag lovar att mina föräldrar kommer vara galna på mig vid veckoslutet. ”Lämnar inga dörrar på glääääääääänt!”
Åh, gissa om jag blev glad när det här urgulliga kortet damp ner genom brevinkastet?! Tack så himla mycket, Marika! Måste komma ihåg att posta ditt, så att jag inte glömmer det precis som jag gjorde med julkortet (som förövrigt fortfarande ligger längst ner i en hög av papper på mitt skrivbord…)
Baksidan: Claire ligger på BB och har just förr sitt första barn när hennes man anländer. Inte för att stolt och lycklig få se sin dotter. Utan för att meddela Claire att han lämnar henne för en annan kvinna: grannens trista fru. Förkrossad och förtvivlad flyr Claire från London hem till mamma, pappa och två yngre systrar i det röriga hemmet på Irland. Där ägnar hon några månader åt att dränka sina sorger i alkohol och driva resten av familjen till vansinne. Så en dag inträffar något som får henne att längta efter livet på nytt. Men först väntar hämnden på den otrogne ex-mannen…
Omdöme: Vattenmelonen är en riktig ”må bra”-bok. Marian Keyes skriver oerhört bra och på ett roligt sätt som får mig att dra på munnen. En gång gick det så långt att jag började fnissa hysteriskt på spårvagnen. Claire är välutbildad men flyttade till London för att ta i princip vilket jobb som helst och bara leva livet. En smärre revolt så att säga. Det var så hon en kväll träffade James, mannen som lämnar henne. Boken är fyndig och blir sällan långtråkig, trots att halva första delen handlar om att hon är ledsen över att James lämnat henne. Jag gillar boken starkt, men i slutet var det lite väl virrigt fram och tillbaka. Ni förstår om ni läser den!
Salí con Amanda para tomar el sol y para dar la bienvenida a la primavera!
Jag gick ut med Amanda för att välkomna våren! Bilderna skall jag skicka in till en tävling, men jag tror knappast att jag får skicka in allihop. Vilken/vilka är allra finast? Vilka borde jag skicka som mina bidrag till tävlingen? Kommentera!