Att välja rätt

I år fyllde jag arton och jag får således rösta i valet till Europaparlamentet 7:e juni. Jag tänker använda min rösträtt eftersom jag tycker att det är viktigt att utnyttja de medel som ges för att påverka. Men vilket parti passar mig och mina värderingar, och hur väljer jag rätt kandidat från det partiet?

Idag har jag spenderat ungefär fem timmar åt att försöka mitt parti och min kandidat. Jag är rädd för att min röst skall färgas av vad mina föräldrar tycker, men eftersom det är svårt att tala med vuxna idag om vad de röstar på, och varför de väljer att rösta som de gör, är det svårt för mig att ta del av andra åsikter än de som mina föräldrar ger mig.

I stan finns valstugor och runt omkring mig propagerar partierna för sina kandidater. Susanna Haby ler mot mig när jag stiger på spårvagnen och Olle Ludvigsson glor på mig under resten av resan. Affischerna visar leende ansikten som ber om min röst. Jag vet inte vad jag skall tro. Det står ingenting egentligt om vad de vill, bara att de vill ha min röst. Min och alla andra fotgängare som spatserar längsmed Avenyn.

När man besöker partiernas hemsidor eller lyssnar på vad de har att säga i radio eller TV kan man tycka att jag borde nappa på något av vad de har att säga. Men allt de säger snurrar i mitt huvud. Den där snubben från vilket parti det nu än må vara besvarar en helt annan fråga än den som ställdes och när någon försöker få in honom på rätt spår så ber han att få tala till punkt. Det tar ytterligare tre minuter innan han är klar och man har inte fått svar på någonting, bara givits en föreläsning om hur vi röstade sist gång om euron och bla bla bla…

Jag tror inte att det bara är jag som förstagångsväljare som känner mig osäker. Det finns säkerligen många som känner som jag, att man inte förstår varför politiker inte kan tala om vad de vill utan att komma in på sidospår. Allting låter så bra; det lovas arbeten, man värnar om miljön och integritet, osv. Det jag saknar är lite information om hur de skall nå dit. Visst har jag förkunskaper om partiernas värderingar, men…

Jag tycker om tanken att alla skall kunna leva på samma villkor, att man skall minska klyftorna och klasskillnaderna. Samtidigt tror jag att det är viktigt att det finns konkurrens. Finns det inte bättre betalda arbeten och om det kvittar om man är arbetslös eller ej tror jag att färre skulle satsa på sina studier. Finns det inte bättre betalda arbeten lönar det sig inte att ha de bästa betygen. Dock anser jag till exempel att en läkare inte skall ha så otroligt mycket högre lön än vad en sjuksköterska har. Jag har hellre en doktor med lägre betalt men som valde utbildningen för att han brinner för yrket, inte för att han tjänar mycket pengar på det. Luktar det Socialdemokrat än?

Men jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Och jag blir inte klokare av att läsa samtliga partiers valmanifesten på 20 sidor text – vardera! Hur många orkar det?

Dessutom är svårt att välja en kandidat. Jag vill inte ha någon gamling som sätter sin pension före mitt liv som student och ungdom. Det känns samtidigt inte helt rätt att rösta på någon som är alltför oerfaren. Men en sak är jag säker på. Olle Ludvigsson får inte min röst. Han stirrar så himla läskigt på mig på spårvagnen…

Men rösta skall jag. Då kan jag klaga efteråt om det inte gick som jag ville.