Det är frustrerande att vara sjuk och inte kunna träna. Det är så fruktansvärt TRÅKIGT att gå ut och gå, men vad skall man göra? Tog mig således en morgonpromenad på 5 km runt tjärnet. Passade på att ta några bilder med mobilen på dimman som låg över vattnet och gjorde upplevelsen lite mer magisk. Men mobilkameran är inte världsbäst, därför tappades känslan bort någonstans påvägen mellan ögonblicket och det jag fångade på bild…
Men det värsta är nog att mamma inte förstår att jag faktiskt är sjuk. Jag mår riktigt dåligt tidvis, blir varm och känner något som bränner innanför ögonlocken, och har halsont som kliar. Igår frågade hon ”skall du med och träna” och jag blev så paff att jag utrbrast ”nej, jag är ju sjuk!” och så verkade det på henne som att hon trodde att jag ljög bara för att slippa träna. Jaha, förlåt då…
Svar: Tack!